Är det näringslivet, politiken eller allmänheten som bromsar utvecklingen mot en klimatvänlig ekonomi? De flesta tycks vara överens om att tekniken finns. Många är förvånade över att den inte införs ännu snabbare. Varför sätts det, exempelvis, inte upp laddstolpar över allt och i ett rasande tempo? Vi vet ju att alla bilar kommer att vara elbilar inom en överskådlig framtid. Varför byggs det över huvud taget hus utan solpaneler på taket? Och, varför kräver inte alla fossilfritt stål? Det finns ju numera.
IPCC (FN:s Klimatpanel) varnar ännu en gång för att vi nu bara har några år på oss.
Näringslivet är inte problemet. Vi gör vad kunderna vill ha. Allmänheten, i sin tur, är kluven. Många bryr sig och konsumerar klokt. Andra bryr sig inte det minsta, om miljön alltså. För några år sedan visade professor Anders Biel vid Göteborgs Universitet att båda sorternas medborgare ryms inom en och samma individ! Om vi tillfrågas i egenskap av exempelvis ”klok väljare” tänker och agerar vi annorlunda än om vi kanske tillfrågas av rollen som ”familjens hushållare”. Till och med miljöchefer svarar olika om de just då identifierar sig med rollen som just miljöchef eller exempelvis förälder. Man kan med andra ord inte lita på våra medmänniskors integritet. Inte på sin egen heller…
Politiken har näsa för detta. Politiker vill vinna val och behålla sina uppdrag och därmed sin försörjning. De lägger ner mycket av sin tid med örat mot marken. Vad är det som får de kluvna väljarna att rösta på det ena eller andra sättet, frågar de sig. Och, så agerar de i enlighet med svaret.
Opinionsbildningen är viktig. Särskilt när den kommer från någon som inte bara protesterar, så där i största allmänhet, utan erbjuder konkreta lösningar. Och, där har vi i näringslivet en särställning i arbetet för ett bättre klimat.
