Klimatfrågan handlar i hög grad om energi. Vi skall byta - helst - alla fossila bränslen mot icke fossila. Svenskt näringsliv tackar ja till satsningar på alla former av klimatvänlig elproduktion, alltså både kärnkraft, vindkraft, vattenkraft, solceller…

Kostnaderna för omställningen är förstås enorma. 55% av investeringarna/kostnaderna är, enligt The Economist, kopplade till produktionen av el. 45% är kopplade till investeringar och kostnader i distribution och lagring. Dagens 260 mdr USD räcker inte långt.

Inte minst fattiga länder måste ha råd med dessa investeringar. Och, det måste, som vi alla vet, gå fort. Risken är stor att både rika och fattiga länder bland mycket annat prioriterar luftkonditionering och kylning av bostäder och arbetsplatser framför energibesparingar, inte minst när klimatet blir varmare.

Många länder måste dessutom anpassa lagstiftningen och andra regelverk för att underlätta omvandlingen. Även detta måste gå fort. Näringslivet vill känna sig säkert på vad som gäller innan vi börjar investera. Ett exempel rör vindkraft. Många kommuner tackar nej till vindkraftverk eftersom ”stålskogarna” förändrar landskapsbilden. Borde brukare i kommuner som tackar ja till vindkraft få billigare el? ”Money talks”, som bekant.

Slutsatsen är nog att vi alla är rätt så krassa. Det är lättare att förändra produktion och distribution av energi än att ändra på den globala befolkningens krav på ökad välfärd. Gärna ett bra klimat, men först en god ekonomi, alltså. Vägen till det förra går via det senare.