När vi investerar i ny teknik gäller det att få investeringskalkylen att bli så bra som möjligt. Det lockar till kortsiktighet. Genom att slopa allt ”lull-lull” - dvs teknik som just nu inte är nödvändig – förkortar vi payoff-tiden vilket gör det lättare att få igenom investeringen.
Några år senare visar det sig att detta lull-lull erbjuder just de konkurrensfördelar som då krävs för att klara konkurrensen. Ett exempel kan vara tillgången till sensorer och därmed data som möjliggör prediktion av haverier och oönskade avvikelser. Kanske kan den gamla investeringen kompletteras när insikterna blir tillräckligt stora, men det är inte säkert.
Kampen mellan lång och kort sikt är en klassiker. 2001 hade jag förmånen att träffa Ingvar Kamprad. Vi var ensamma i en bil och jag frågade honom vad han var mest nöjd med när det gäller IKEA. Idén med de platta paketen, varuhusen, den enorma expansionen..?
Nej, på första plats kom att han inte börsnoterat IKEA, svarade han utan att ens behöva tänka på svaret. Det möjliggjorde att han kunde vara långsiktig. Mindre kortsiktiga förluster som lade grunden till stora långsiktiga vinster var det nästan bara han som kände till och därmed blev investeringarna gjorda. Ibland var det ekonomer som påpekade att kalkylen inte såg så bra ut. ”Då fick jag sätta ner foten lite tungt i golvet”, sa han och skrattade.